amajnas.blogg.se

Jag kom precis hem från Clara för sista gången på ett bra tag. Imorgon flyger hon till Paris för att ha ett underbart år bland fransmän, baguetter och ssp:are. För ett år sedan satt vi sent en lördagskväll efter popaganda på en busshållplats för ett sista tårfyllt hejdå innan jag åkte. Nu är det hennes tur och det känns så fel att vi går om varandra. Att hon ska göra allt jag gjorde förra året. Att jag ska gå på franska skolan utan henne. Paris var något vi skulle göra tillsammans. Jag vill inte ha ett år till med skype som räddning. Jag vet inte om jag klarar det. Så Clara, om du nu måste till Paris. Varför kan du inte ta mig med dig?