ett sista kapitel som jag har förälskat mig i
För ett år sen skrev jag lite såhär:
"När vi cyklade hem genom natten fick jag upp en väldigt fart och just i det ögonblicket kom jag på att med musik i mina öron och vind i kläder och hår är jag alltid lycklig."
"Tiden med klassen rinner ifrån mig och jag vill inte att det ska ta slut. Vill inte åka och se alla stanna kvar, vill inte att något ska ändras. Mitt i den fina sommarsolen har jag alltså en liten klump i magen som växer för varje sekund som går."
"Det var även lite jobbigt då och då. Var nämligen tvungen att ta farväl av fina vänner och det klarar jag bara nästan."
"Jag blir som ett litet barn när solen tittar fram. Hopp och skutt fyller vardagen och jag kan inte göra annat än att må bra."
"Med alla sjuka bilder kom den här som självklart gav mig tårar i ögonen. Jag har världens finaste vänner! Aldrig vill jag att det ska ta slut men tiden går fort när man har roligt och nu är det bara två skoldagar kvar. Det som varit min vardag i 10 år tar slut om två dagar. Det skrämmer mig. Framtiden skrämmer mig. När man har något bra ska man hålla fast vid det, varför blir vi då tvingade att släppa taget? Jag kan inte le åt sommaren, inte nu när den är här."
Kommentarer
Trackback
