anna

Anna är min fina vän från landet som jag känt sendan jag var liten. Hon lyser alltid upp mina somrar så den blir lite finare. För att jag fått en sådan fin vän i granlandet Norge har jag mig själv att tacka. Det var nämligen så att jag gick förbi henne på vägen vände mig om jag lipade åt henne. Anna som inte var van vid min elaka personlighet började gråta och jag var tvungen att gå till henne och säga förlåt. Så började vänskapen som gjort att jag tillbringar en så stor del av sommaren på landet. Måste bara skriva att detta hände när vi var väldigt små, vill inte att någon ska tro att det hände nyligen.
För ett och ett halv år sedan var jag i Norge och hälsade på henne och nästa helg ska jag dit igen. Det kommer bli kul att få åka till Oslo för att se på söta pojkar och träffa min älskling.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0