I change shapes just to hide in this place but I'm still an animal

Efter mycket tvekan åkte jag till Clea igår och oj vad jag hade ångrat mig om jag inte gjort det. Man kan inte känna sig mer hemma någonstans. Mysnivån är så hög och alla är så fina. Mamma var där när hon var hemma förra veckan och hade då sagt "Det här är så nära hemma jag kan komma" och det är verkligen så. Det var också helt overkligt att få träffa mina två C igen. Förutom ett snabbt hej och hejdå till Clea på höstlovet hade jag inte träffat dem sen den 29 augusti och det var bara så fantastiskt att få vara tillsammans vi tre igen. Finare får man leta efter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0